Nuorisotyötä ennen, nyt ja tulevaisuudessakin
Olen iloinen ja samalla koen suurta ammattiylpeyttä siitä, että nuorisotyö
nostetaan kansallisesti esille tällä Allianssin koordinoimalla #Hupparikansan
puolella teemaviikolla 29.9. – 5.10.2014.
Nuorisotyöllä on jo pitkät perinteet Suomessa. Varhaisimpia toimijoita olivat
1800-luvun lopulla kristilliset nuorisojärjestöt. Muita nuorisotyön pioneereja
olivat muun muassa raittiusliikkeet ja partiojärjestö (Nuorisotiedon kirjasto).
Vuonna 1946 aloitti ensimmäinen kunnallinen päätoiminen nuorisonohjaaja työnsä
Hausjärvellä (Nuorisotyön vuosikymmenet kirja). 1948 perustettiin Porvoon
kaupungissa nuorisolautakunta. Nuorisokellari (silloinen nuorisotila) aloitti
toimintansa vuonna 1962 Porvoossa.
Porvoon maalaiskunnassa aloitti ensimmäinen nuoriso-ohjaaja vuonna 1970.
Nuorisosihteerin virat perustettiin 1973 niin Porvoon kaupungin kuin
maalaiskunnan puolelle.
Työtämme ohjaa nuorisolaki. Laki kuntien nuorisotyöhön tuli voimaan 1973.
Nykyisen nuorisolain (2006) tarkoituksena on tukea nuorten kasvua ja
itsenäistymistä, edistää nuorten aktiivista kansalaisuutta ja nuorten
sosiaalista vahvistamista sekä parantaa nuorten kasvu- ja elinoloja. Tavoitteen
toteuttamisessa lähtökohtina ovat yhteisöllisyys, yhteisvastuu, yhdenvertaisuus
ja tasa-arvo, monikulttuurisuus ja kansainvälisyys, terveet elämäntavat sekä
ympäristön ja elämän kunnioittaminen.
Parhaillaan nuorisolakia uudistetaan. Tavoitteena on ajantasaistaa nuorisolain sisältöä
vastaamaan nuorisotyön ja – toimen tämänhetkisiä ja tulevaisuuden tarpeita.
Uusi laki astuu voimaan 2016 vuoden alussa. Saa nähdä muuttuuko laissa
määritelmä nuoren iästä, kun se nyt on alle 29-vuotiaat?!
Mistä kaikesta nuorisotyöntekijöiden työ sitten koostuu? Nuorisotyöntekijän
toimintakenttä on laajentunut merkittävästi. Työntekijät työskentelevät
nuorisotiloissa, kouluissa, kadulla, kahviloissa, metsissä ja yhä lisääntyvässä
määrin myös netissä.
Järjestämme leirejä, retkiä, kerhoja, tapahtumia, bändi-iltoja ja discoja.
Pidämme teematunteja, ryhmäytymispäiviä, vanhempainiltoja sekä päivystämme
kaduilla. Yksinkertaisimmillaan juttelemme, pelaamme biljardia ja pingistä,
leivomme, pelaamme ja kuuntelemme. Kannustamme nuoria osallistuman sekä
vaikuttamaan heidän kannaltaan tärkeisiin asioihin. Tuemme nuoria rinnalla
kulkien ja saattaen, valistaen ja neuvoen sekä välillä saarnatenkin mutta
kannustaen. Ei siis voi
sanoa, että työ olisi yksitoikkoista!
Tärkeimpänä työvälineenä on työntekijä itse, omana persoonanaan, omaamallaan
ammattitaidollaan. Aikuisen läsnäolo ja huomio on nuorelle tärkeää. Mielestäni
jokaisella nuorella pitäisi olla ainakin yksi aikuinen henkilö vanhempien
lisäksi kehen voi luottaa ja kuka on saatavilla kun aikuisen tarve iskee. Ja
uskon, että nuorisotyöntekijä on monelle nuorelle juuri se aikuinen!
Sitä ei pidä unohtaa, että meidän lisäksemme, hyvässä yhteistyössä tekevät
nuorisotyötä lukuiset nuoriso- liikunta – ja kulttuuriyhdistykset. Arvokasta
nuorisotyötä tekevät myös kylä- ja vanhempainyhdistykset, vapaaehtoisten
ylläpitämät toimintaryhmät, nuorten oma-aloitteista toimintaa unohtamatta.
Tärkeää on myös yhteistyö muiden nuorten parissa toimivien aikuisten kanssa;
koulujen henkilökunta, sosiaali-ja perhepalvelut sekä lukuisat muut
viranomaiset. Ilman hyvää ja rakentavaa yhteistyötä ei
syntyisi hyvää nuorisotyötä tässä kaupungissa!
Muistan, kun eräs nuori nuorisotilassa kysyi työurani alussa, että missä
minä olen töissä silloin kun en ole nuorisotilassa pelaamassa biljardia ja
leipomassa heidän kanssaan? Niinpä niin, kyllä tämä on ihan oikea työ ja oikea
ammatti! On hienoa, että ammattialan arvostus ja tunnettavuus on
lisääntynyt. Nykyään nuorisotyötä voi jo
opiskella monipuolisesti useassa oppilaitoksessa Suomessa. Nuorisotyön ammattipätevyyden voi suorittaa
joko opistoasteella tai korkeakouluissa (AMK ja YAMK). Ensimmäiset koulutuksen
saaneet nuorisonohjaajat valmistuivat Suomessa vuonna 1948.
Tänään Porvoon nuorisopalveluissa työskentelee minun lisäkseni 24 nuorisotyön
ammattilaista eri työnkuvin. Koko
sydämelläni voin sanoa, että Porvoossa työskentelee mahtavia ja osaavia
Hupparikansan aikuisia, joiden kanssa on ilo työskennellä!
Nuorisotyöterveisin,
Nina Siltakorpi
Nuorisotyön koordinaattorina Porvoon kaupungin nuorisopalveluissa.
|
nuorisotyön koordinaattori Nina |
Ungdomsarbete
förr, nu och i framtiden
Jag
är glad och känner samtidigt stor yrkesstolthet över att ungdomsarbetet lyfts
fram på riksomfattande nivå med temaveckan #Hupparikansan puolella
29.9–5.10.2014, vilken koordineras av Allianssi.
Ungdomsarbetet
har lång tradition i Finland. De
tidigaste aktörerna var de kristna ungdomsföreningarna i slutet av 1800-talet.
Andra pionjärer inom ungdomsarbete var bland annat nykterhetsrörelsen och
scouterna (Biblioteket för ungdomsforskning).
År 1946 började den första kommunala
heltidsanställda ungdomsledaren sitt arbete i Hausjärvi (boken
Nuorisotyön vuosikymmenet). År
1948 inrättades en ungdomsnämnd i Borgå stad. Ungdomskällaren (den dåvarande
ungdomslokalen) inledde sin verksamhet 1962. I Borgå landskommun började den
första ungdomsledaren sitt arbete år 1970. År 1973 inrättades tjänster som
ungdomssekreterare både i Borgå stad och i Borgå landskommun.
Vårt arbete styrs av
ungdomslagen. En lag om kommunernas ungdomsarbete trädde i kraft 1973. Syftet
med den nuvarande ungdomslagen (2006) är att stödja de ungas utveckling och
självständighetsprocess, främja ett aktivt medborgarskap hos de unga och stärka
deras sociala identitet samt förbättra de ungas uppväxt- och levnadsvillkor.
Syftet ska uppnås med utgångspunkt i gemenskap, solidaritet, likställdhet och
jämlikhet, kulturell mångfald och internationalism, sunda levnadsvanor samt
respekt för miljön och livet.
Man håller på att revidera
ungdomslagen. Målet är att uppdatera ungdomslagens innehåll så att den motsvarar de
nuvarande och framtida behoven hos ungdomsarbete och ungdomsväsendet. Den nya
lagen träder i kraft i början av 2016. Få se om definitionen av åldern på unga
ändras i lagen, då definitionen nu är under 29-åriga?!
Vad
allt hör till ungdomsarbetarnas arbete? Ungdomsarbetarens arbetsområde har
utvidgats betydligt. Vi arbetar i ungdomslokaler, i skolor, på gator, i kaféer,
i skogar, och i allt större utsträckning också på webben.
Vi ordnar läger, utflykter, klubbar, evenemang, bandkvällar och discon. Vi
håller tematimmar, gruppbildningsdagar, föräldrakvällar och vi håller jour på
gatorna. Vi gör vanliga saker som att prata, spela biljard och pingis, baka,
spela och lyssna. Vi uppmuntrar unga att delta och påverka i frågor som är
viktiga för dem. Vi stöder de unga genom att gå vid deras sida och följa dem,
upplysa dem och ge råd till dem, ibland kanske vi tjatar men uppmuntrar
också. Man kan alltså inte säga att arbetet är enformigt!
Det
viktigaste arbetsredskapet är den anställda själv, som sin egen person, med sin
egen yrkeskunskap. En vuxens närvaro och
uppmärksamhet är viktigt för unga. Jag tycker att alla unga borde ha
åtminstone en vuxen, förutom föräldrarna, som de kan lita på och som är
tillgänglig då man behöver en vuxen. Och jag tror att en ungdomsarbetare är
just den vuxna för många ungdomar!
Man
ska inte glömma att ungdomsarbete utförs, förutom av oss, också av många
ungdoms-, idrotts- och kulturföreningar i gott samarbete. Också bya- och
föräldraföreningar samt verksamhetsgrupper som ordnas av frivilliga gör ett
värdefullt ungdomsarbete, för att inte glömma den verksamhet som sker på
ungdomarnas eget initiativ. Viktigt är också samarbetet med andra vuxna som
arbetar med unga: anställda vid skolor, social- och familjetjänster, samt åtskilliga
andra myndigheter. Utan ett bra och konstruktivt samarbete skulle det inte finnas bra
ungdomsarbete i den här staden.
Jag
kommer ihåg då en ung person en gång frågade av mig i en ungdomslokal, var jag
jobbar då jag inte är i ungdomslokalen och spelar biljard och bakar med dem?
Men det här är nog ett riktigt jobb och ett riktigt yrke! Det är fint att
branschen har blivit mera känd och uppskattad. Nuförtiden kan man redan studera
ungdomsarbete mångsidigt vid flera läroanstalter i Finland. Man kan få yrkeskompetens
inom ungdomsarbete antingen på institutnivå eller i högskola (YH och HYH). De
första utbildade ungdomsledarna fick sin examen i Finland 1948.
I dag arbetar förutom jag 24 andra professionella inom ungdomsarbete vid Borgå
ungdomstjänster med olika arbetsuppgifter. Jag
kan med hela mitt hjärta säga att i Borgå arbetar fantastiska och kunniga
personer, som det är en glädje att arbeta med!
Hälsningar
från ungdomsarbetet,
Nina
Siltakorpi
ungdomsarbetskoordinator
vid Borgå stads ungdomstjänster